Släktingar

Någonting som jag finner väldigt komiskt i min släkt är allas "äldres" hysteri
över att man ska hitta en partner och gifta sig, och alla undrar varför jag inte har nån pojkvän.
Samtalen ser alltid ut såhär:

Släkting: -har du nån kille än då (varför frågar dom för det första inte /eller tjej? modernt samhälle för fan!)

Jag: nä det har jag inte

Släkting: Jooo det klart du har! Nån har du såklart, men du vill bara inte säga vem! (ja det funkar ju säkert att provocera fram en pojkvän??)

Jag: Nej jag har inte det minsta pojkvän, nånstans, inte ens en liten bit

Släkting: Nää det klart, dom springer väl efter dig som galningar och du är smart du som försöker fokusera på studierna och bli klar med det innan du letar upp nån kille

OCH DÄR! Sista meningen!?? Den slår aldrig fel! För STUDIERNA är ju den största anledningen till att jag inte har pojkvän!?
Känns som alla dessa alternativ skulle vara mer troliga:
- Jag vill inte ha pojkvän, jag trivs som singel!
- Jag har inte hittat nån jag gillar
- Jag är kräsen (fast det kanske är samma sak som ovanstående ^^)
- Kärleken är obesvarad
- Jag är lesbisk och har en flickvän, men det frågade du ju inte efter för du antar att jag är heterosexuell (ja jag är heterosexuell men ändå)
- Jag hatar alla människor och vill helst bo med 45 katter i resten av mitt liv
- jag bär på pesten och väntar på att den läker ut (pesten läker dock inte ut ^^)
- jag har gått i kloster och blivit nunna, Jesus är min enda kärlek
- Jag har konverterat och Satan är min enda kärlek

Nu är ju alltså överstående påståenden INTE sanna (inte allihop iallafall :P)
MEN fortfarande mer troliga anledningar till att jag inte har pojkvän än att jag dissar
killar för att jag pluggar! whattafakk, varför tror alla så himla gott om mig, att jag är så ambitiös och pluggar 24/7 så jag inte har tid med pojkvän ^^ Isåfall skulle jag väl knappast ha några vänner heller om jag isolerade mig med mina ofantligt roliga böcker?