folkskygg

Nåt som är lite märkligt är att man blir typ folkskygg när man flyttat från ett sånt här litet ställe till Stockholm, när man kommer tillbaka hit igen allså. Man är van vid att kunna gå ut och inte möta nån man känner, här kan man inte öppna dörren utan att nån "bekant" står utanför! Vilket leder till att man går omvägar i affären och på gatan och låtsas inte se folk som man "känner". Känner man nån är det ju givetvis skitkul att ses, men här är det så många ytliga bekanta som man måste hälsa på för att va trevlig, och det är bara sjukt jobbigt. Folk tycker säkert man är värsta dryg för att man tycker det är onödigt att kallprata om ingenting med nån man egentligen varken känner eller tycker om :P Krystade konversationer är inte riktigt min grej, så jag duckar bakom frysdisken och gömmer mig ala ninja-style ;)