”Och så gick jag ut genom dörren, ut på Söders gator,
med den nu så bekanta klumpen i magen, ännu bara stor som en tennisboll,
lavinartat växande för varje steg. Om femtio meter skulle den skymma solen.
Ett svart hål jag själv skapat. Helt på egen hand. Jag kan vara väldigt övertygande.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar